You are currently browsing the archives for december, 2009.
Svenskar är hederliga, det kan man inte ta ifrån oss. Att jag däremot måste sitta och lyfta på allas tallrikar för att få syn på alla undangömda ketchup och majonnäs förpackningar tycker jag är skrattretande. Jag vet dessutom en i min familj som skulle göra precis detsamma, även att HON inte är tyska. Haha!
Nedan, bilder från utebaren på Curnius. Vägen till arbetet är den mest bedårande jag någonsin haft. Framförallt i soluppgång.
Julafton flöt förbi illa snabbt. Långt innan jag ens hunnit märka julpyntet i glimmande frönster. För att inte missa allt som har med jul att göra deltog några medarbetere och jag i ett fackeltåg som ledde oss upp i bergen och in i skogen. I en glänta möttes vi av sång och musik. Glühwein, punch och julkakor. Regnet duggade på trampad snö så att allt som tidigare varit mjukt och pulsande blev stenhårt och alltför glatt. Stilla natt sjöngs på tyska tillsammans med lokalbefolkning, säsongsarbetare och turister. Samklingande toner hittades ibland. Efter denna lilla kvällstur begav vi oss för att inta en riktig julemiddag. Julafton för mig har aldrig varit kinesisk mat och kommer aldrig bli det heller för den delen! Men det snakade gott och vi rullade sakterliga därifrån till vårt gemensamma hem vid namn Personalhaus. Väl i Personalhaus hände inget mer en några timmars samtal framför en tv som i bakgrunden spelade Bruce den allsmäktiga. På tyska.
Jag hoppas ni har haft en lugn, gemytlig och födorik julafton. Jag överlevde med knapphet.
Här är lite bilder på vårt rum innan ommöblering. Nu är det bättre. Avskildheten har ökat betydligt.
Dagen har återigen ägnats på höjden 1600möh sittandes i en lite tambur. Det går bättre och bättre måste jag säga. Jag har även fått reda på att nyårsafton kommer ägnas på denna lite ödsliga plats. På nyårsafton har vi nämligen öppet även på kvällen. Jag ska helt klart försöka snacka mig ifrån det skiftet!
Hoppas ni alla har det bra!
Än har jag inte fått idétorka på saker att skriva. Det kommer nog. Måste börja med att berätta om gårdagens välkomstparty som innehöll allt ifrån en superduper bra och rolig röreställning med musik, sång, dans och en såndär dansare som snor in sig i breda band uppe vid taket. Det var ett tema på hela föreställningen som ledde till våra ledord
-:- mod -:- glädje -:- temkänskla -:- respekt -:- målmedvetenhet -:-konsekvent -:- gästfrihet -:- motivation -:- komunikation -:- aktion -:- miljömedvetenhet -:-
Självklart bjöds det också frikostigt på allt ifrån mat till dricka men även tröjor och väskor med LAAX som tryck. Det är verkligen kul att vara en del av detta framåtblickande företag. Idag var tanken mer skidåking. Väderförhållanderna var bättre än bra. Så blev det inte. Fick ett telefonsamtal där chefen ville att jag skulle komma och jobba. Självklart ställer man upp. Då denna dag har också spenderats sittandes i min lilla tambur omgärdad av mat dryck och frusna vintersportare. Hade till och med finfrämmade idag av ett gäng svenskar.
Framöver väntar jobb fram till nyårshelgen, då hoppas jag kunna på ta igen en och annan timma!
Ciao
Jag måste börja med gårdagen som faktist gick bra mycket bättre än förväntat. Jag gjorde inga stor missar med kvitton och kontokort. Fick till och med beröm av Fru Goos som inte drar på munnen i första taget. Kvällen ägnades sedan åt julfest på Teiga Larnags som ligger inärheten av Curnius. Vi fick trerätters middag som smakade ypperligt gott. Tiden gick och enda sättet att ta sig hem var stjärtlapp nerför backarna då liften för länge sedan slutat gå. Det var kul tills vår kock tappade sina glasögon för 3000. Någonstans, någongång. En halvtimme ägnades sedan åt att leta i bäckmörker och snödrivor. Som tur var hittades de av en av ungrarna. Hur han nu kunde göra det?!
Idag har jag varit ledig och begav mig i tidig morgontimma ut för att prova på skidåkningen. Vid min sida var rumskamrat Katrin. Så dagen har ägnats åt att bättra på svängarna. Systemet är verkligen jättestort. Dessutom är det välskött. Dock var jag lite för dåligt klädd för kylan på minus 10. Imorgon ska jag klä mig bättre. Då är det återigen dags för en heldag i backarna.
Denna kväll ska vi på Welcomeday där företagsledning ska prata för alla säsongare. Teater och spex ska det också bjudas på.
Är vädret fint imorgon hoppas jag att jag kan bjuda på härliga vintriga berg fyllda med skidåkare med penningstinna fickor.
Ciaus da bein!
Första dagen arbetandes som kassierin på Teigia Curnius. Inte trodde jag att jag kunde få hjärnblockad av att räkna pengar. Kön växte sig allt längre och längre och Karins hjärna fick bara mer och mer problem med Francen, frappen, maestrocard, mastercard, zwischensumme och det svåraste — Hur ska jag i denna pressade situation också klara av att vara glag och trevlig. Egentligen hade jag velat koncentrera mig kassan, men självklart ska jag även hinna med att serva med kaffekoppar, tandpetare och gud vet vad! Det kommer gå bättre. Ge mig några veckor och jag kommer picka på peksärmen som vilken hackspett som helst samtidigt som jag både skrurar golv och hackar gräslök!
Trots alltför många fel har dagen ändå varit mycket rolig. Det är verkligen ett socialt ställe jag hamnat på. I mitten av ett rum. –Överförfriskade polacker, tyskar, holländare, schweizare, fransmän och en och annan svensk runt om kring. Så jag kan ju inget annat än att försöka le mitt största leende och skylla på ”min första arbetstag”
Tills imorgon ska jag vara bättre psykiskt förberedd. Det ska denna natt ägnas åt. Halv åtta. Då samlas vi vid ”äggliften” och åker gemensamt till den kommande dagens sysslor och inrökta lokaler. Det stör mig. Jag luktar rök. Mina kläder är indränkta, mitt hår, ALLT och alla stinker. Jag är den enda av 18 medarbetare som inte röker i den lilla instängda gondelliften. Ni kan väl tänka er hur det blir?! Även kvällstid är jag en tvättäkta passivrökare då varenda kotte sitter och suger i sig allehanda farliga ämnen – plus sprider det till sin omgivning!
Angående boendet (bilder kommer på vårt nyommöblerade rum) så bor jag tillsamans med en 19årig tjej från Tyskland. Vi kommer jättebra överens och verkar ha samma syn på saker och ting. Det vore jobbigare att bo tillsammans med en purtugis som varken kan tyska eller engelska! Igår var vi på vårt första ”barbesök” Förutom allt rökande var det trevligt och mysigt. Priserna är faktist lite bättre än i Sverige!
Imorgon blir det en heldag då vi först ska jobba mellan 07.30 till 17.00. Sedan är direkt efter dags för Weihnachtsfeier (julfest) tilsammans med teamet och en annan restaurang. Det blir säkert kul.
Angående mina öronproblem känns allt mycket bättre idag. Jag har slutat med örondroppar och idag har jag hört riktigt bra på båda öronen! 
Det kan vara en fördel för att förstå Schwizer-deutchen!
Skidåkning har det ännu inte funnits tid till. Den tiden kommer. På måndag och tisdag är jag ledig och tänker bege mig ut i nypistade backar. All offpist som finns här tror jag jag väntar med några dagar! Ska bli skönt att kunna utnyttja sin fysika styrka lite!
Nu är det återigen dags för drömmar om Speckrötzi mit spiegelei und Käse, Glühwein, Tagessuppe, Tagesteller, Schokki melage, gipfeln, brötlie(brot auf schweutsch)Jägertee, Kräutertee, osw.
God natt gott folk!
Grüetzie und auf wiederloege!
Nu har jag äntligen inrett min garderob med tillvissdel tillplattade men dock så nytvättade kläder. Skönt att äntligen vara här.
Rummet utan element består av två sängar, två gardeober, två stolar, ett bord och en lite WC med dusch. En ny kyl är nog rummets viktigaste ”möbel” Jag hade dessutom sett fram emot en riktigt varm dusch. Var fanns varmvattnet? Var fanns varmvattenvredet? Det blir en kall vinter på flera sätt..
I morgonbitti ska jag bege mig till en höjd av 1600möh. Där befinner sig Teiga Curnius som förhoppningsvis kommer ge mig många trevliga stunder. Hårt arbete har jag också utlovats!
Tydligen har jag hamnat mitt i en myrstack utav snowboardar och dess kultur.
Det är kallt. Inne som ute. Dags att sätta på sig tjocka sockor, långkalsonger och ylletröja.
God natt!
Framme,
Trött,
Ensam med 999 st Snowboards!
Egentligen skulle jag vara på Arlanda nu. Sittande, väntande med 20kg packning och ett skidfodral fulltryckt med vantar, mössor, skidor, stavar och pjäxor. Så blev det inte. Dagen har istället inneburit en plågande värk i såväl öra, som hals, käke och bakhuvud. För att inte tala om febern. Nu har jag lärt mig den läxan. Överkonsumtion morgon och kväll av tops straffar sig. Nu är min rörselgång totalt igensvullen vilket innebär minimal hörsel, sveda, inflammation, oförmåga att tugga, sova, prata och luta sig framåt. Så här sitter jag. Helt handlingsförlamad på grund av en lite pinne klädd med bomull på varje ände. Det finns inte så mycket mer att göra än att ta sina örodroppar, ipren och vara sur på sig själv.
Hade det inte varit för den enorma smärtan hade jag nog inte varit uppe och sprungit i natt. Den nattturen slutade med att jag låg raklång på golvet. Bakhuvudet rakt ner i klinkergolv. Glaset som gick i tusen bitar ska vi ens tala om. Jag hade faktist ”tur” som varken fick en glasskärva i handen. Jag fick inte ens en kraftig hjärnskakning. Första gången på länge var det skönt att svimma. Smärtan försvann och jag befann mig ett lugnt mörker. Bulan i bakhuvudet påmminner mig alltförtydligt om att tillståndet inte är så nyttigt ändå!
Slut med denna självömkning.
Dags att komma igen.
Dags att återhämta sig i racer-fart
Dags att sluta använda tops.
Dags att glömma denna lucia och dess händelser.
Jag vill bli brun. Det finns ju allafall en liten busig tjej långt down under som har möjligheten att bränna sin hud. Jag avundas dig. Så bränn för mig med.
Svensk sommar i bästa mundering. Mina tyska vänner tyckte att livet på landet kan beskrivas med orden ”allas drömliv” Jovars, det är UNDERBART. Jag är en av 2% av sveriges befolkning som fortfarande bor och arbetar på landsbygden. Det är folktomt härute vill jag lova. Vi kommer snart att kallas minoritetsgrupp.
Jag filurar på en insädare i östergötlands länstidning. Hade dock önskat mer tid till att skriva om denna skrattretande och ibland pinsamma händelse som gång på gång förpestar tillvaron för andra. Det är normalt. Alla gör det. Även jag, men jag väljer mina tillfällen tillskillnad från studenterna på NH:s. Eller har det inte med studenter att göra? När jag tänker efter har detta även förpestat oss på Platå. Nya håll-för-näsan-dansen är förhoppningsvis inte här för att stanna. Snälla, -musikens basgång behöver inte förstärkas!
Återkommer om detta i Corren när varmare vårdagar nått Sverige.