Mit Quido Casutt unterwegs
Jag har äntligen hittat min bonde. Han befann sig i ett gammalt trähus i Faleras centralare delar. Huset består även av ett stall där kalvar och kaniner springer kapp med varandra. Jag kände mig åter i hemmamiljö när jag idag begav mig till hans hem. Sittlift inlindad i filt var snabbaste alternativet. Väl där hemma blev jag mottagen med rykande halvjummet kaffe i ett vardagsrum från slitet 50-tal. Katten låg på bordet.
Inom fem korta minuter var vi på väg till kvällens mål, bondgården i Faleras högre delar. Detta innebar promenad iklädd lånad skidjacka från fattigare men färggladare tider. Provmjölkning stod ikväll högst på schemat. Bil är inget att föredra då min bonde har en rädsla för allt som brummar och sprider andra avgaser än cigarettens rök. Väl framme anfådd och varm blir vi välkomnade/utskällda av en tjock så kallad bastard. Såg mer ut som en blandning mellan hyena och katt än som den hund som den tydligen var. Lukten av ko spred sig in på bara kroppen. Jag andades in. Jag andades ut.
I ladugården möttes vi av Schweiz egna Bin Laden. Skägget var precis lika långt och mannen därbakom var minst lika underlig som terroristernas terrorist.
Korna var såklart nyfikna på de två främlingarna som steg in. Mer nyfiken var bondens 28åriga dotter som ännu i sitt liv inte tagit sig hela vägen till staden Chur (dit tog jag mig med liftning på 20min) om det var mitt blonda hår eller min sjungande uttal som härnförde henne är ännu en gåta. Att jag var den första svenska hon sett var klarare än välputsat glas.
Lukten av ko hade nu borrat sig in i fibrerna på alla mina kläder.
Mjölken mättes, vägdes och pytsades upp i små flaskor av min ständigt rökande bonde som kväll och morgon extraknäcker med denna aktivitet som på tyska kallas Milchmessern.
En timma tillsammans med kalvar och ett tiotal kor som i sverige skulle klassas som sin-kor flöt förbi. Den mjölken som Bin Laden och hans dotter lyckades suga ut ur sina gråa vänner uppgick tillsammans till ett litertal av två knappt fyllda mjölkhoar. Standarden på allt från foder till mjölkutrustning skulle jag lätt klassa till svenskt 70-tal.
Jag är nu ännu en erfarenhet rikare och som tur var fann jag många vänner. Slickande och sugande sådana, även kallade kalvar.
Genom Falera hem till en i vardagsrummet sovande mamma. Hon blev glatt överraskad över Quidos mer eller mindre kvinnliga sällskap. Att jag doftade ko gjorde mig ännu mer omtyckt. På samma bord där katten tidiare spridit sina hår dukade min bonde nu upp ost, korv och speck. Jag fick veta att han både kan laga mat och vika tvätt. Vilket kap jag äntligen funnit. Far och broder kom också hem och familjen var samlad. Jag är även ”du” med mor Casutt. Hon heter Maria och når inte högre än en och en halv meter. Svamp på fjället finner hon därför lätt när hon varje höst rensar hela Graubünden på allt från Steinpilze till pfifferling.
Klockan tickade och bussen väntade. 3 Franc mindre i min ficka och jag var på väg mot Laax och mitt personalhaus. En trevlig eftermiddag efter en alltför lugn dag på jobbet.
…Föressten nedräkningen har börjat. 22 april Zürich flygplats. Riktning Svea rike. Dags att återvända hem. Som tur är har jag mycket kvar att göra och uppleva här. Mer än en månad. En resa till Friedrichshafen. Arbete. Personalstörtloppstävling. Avslutningsmiddag. Födelsedag. Nattskidåkning. Avslutningsfest. Föräldrabesök. Sömn. Calanda och sist men inte minst SKIDÅKNING i nyfallet puder
Dags att påbörja städningen nu när jag äntligen fått tag på en dammsugare.
Ciaoo