I tidig morgonstund den 17 december stiger solen sakta över jordens välvda yta. Den färgar moln, hav och land i en rödskimrande färg. Från flygplanets fönster njuter jag av ett äventyr som ännu inte påbörjats. Första kapitlet har ännu inte skrivits. Med kursen inställd på ett land till viss del främmande från vårt eget påbörjas en ny dag, en dag som ingen vet utvecklingen på. Jag låter jordens makter får styra innan jag själv kan navigera min båt. Morgonens timma är här, sakta famlande efter att hitta riktlinjer och planer för dagen. Det är fortfarande kallt. Jag känner mig fortfarnade vilsen och lika ny som solens första strålar som energiskt försöker tina upp jordens sköna yta. Solen stiger, värmen och ljuset ger mig självförtoende. Tiden tickar. Boken börjar sakta fyllas med erfarenheter, händelser och känslor. Orden i denna bok är vackra och skrivna med känslornas skrift. De präntas djupt in bokens sidor, allt för att inte bli utnötta av mycket läsning. Solen har nått sin högsta punkt. Dagen är kommen. Motvind som under förmiddagens timmar ibland hindrat mig övergår till en varm bris. Jag får medvind i mina segel. Stöta på grund i detta säkra vatten är svårt, jag har också lärt mig att navigera. Trygghetens känsla sprider sig. Hastigheten är hög och vattnet stänker utmed båtens sidor. Tiden tickar snabbare. Boken är till hälften fylld. Solen börjar sakta sjunka men försöker ettrigt hålla sig kvar på högsta punkt för att lysa upp min väg. Dock tickar tiden vidare. Aldeles för fort. Eftermiddagen kommer smygande. Vi står säkra. Vi är förberedda på kalla vindar och ett kommande mörker. Vad gör det oss. Vi är tillsammans. Vänskapen har vuxit sig stark. Vi ger varande medvind om något skulle hända. Vi har alla lämnat våra små båtar och sitter nu i ett gemensamt skepp. Vi lever och leker vidare. Jag inser inte att boken sakterliga börjar fyllas. Jag försöker skriva med mindre tecken, alltför att få mer plats, mer tid. Jag vill inte komma till sista sidan. Jag vill inte att dagen ska vara förbi. Varför kan inte just denna dag vara för evigt? Kvällen kom aldeles för fort. Solens strålar börjar återigen övergå i en blodröd färg. Jag måste återigen njuta av solens färger aldeles ensam. Den 22 april jag sitter på ett plan tillbaka till vardagen. Jag ser ett skådespel när molnen färgas röda. Havet har också fått liv. Denna dag börjar sakterliga lida mot sitt slut. Det har varit en lärorik dag. Medvind, motvind. Molnigt, soligt. Till största delen varma stunder. Till största delen medvind. Boken är fulltecknad och skeppet har nått sin hamn. Vi tar återigen våra småbåtar och beger oss iväg i gradskivans alla riktningar. Denna gång vet vi var vi har vår gemensamma hamn. Vi vet att vi kan återvända. Jag har lärt mig att navigera. Solnedgången börjar lida mot sitt slut och himlavalvets färger övergår från varm röd till nattes svärta. Boken stängs men dess titel lyser med bokstäver av guld. Den kommer alltid ha en central plats i livets bokhylla. Den ska vara inbjudande att öppnas och läsas igen. Båda av mig själv och av mina nära. Den är nu en viktig del av mig, den har gett mig färg och karisma. Det är nu dags att öppna en ny bok. En ny dag är kommen. Solen lyser åter stark i morgones tidiga timma. Jag seglar vidare efter nya mål.
Posted 16 years, 1 month ago at 9:59. Add a comment
Begav mig i går tillsammans med tyskt och finskt sällskap iväg från ett litet välfyllt och tillvissdel slitet personalhaus. Morgonen ägnades åt att i lugn takt städa och packa en stor tysk volkswagen som skulle ta oss till Chur vilket var resans första etapp för att sedan trångla sig in på tåg riktning Zürich. Målet heter birmensdorf. En liten förort till Zürich där jag och min finska vän Hanna hittat en vän. Här ska vi stanna tills på onsdag. Vi blir väl omhändertagna och har idag fött låna mannens bil för att eventuellt bege oss på upptäcksfärd till Luzern.
Att ta sig hit var anstängande med en packning på alltför många kilo. Stor resväska á 25kg, skidfodral(2 skidor, pjäxor och skidkläder) á 20kg, ryggsäck á 10 kg och sist men inte minst en tygkasse med allt som inte fick plats någon annanstans! á 5kg. Totalvikt 60kg om jag inte räknar fel.
Imorgon går resan vidare till historie student som jag också lärt känna i Laax. Där ska jag stanna tills torsdag. På torsdag planerar jag att återvända till mitt forna hem i sverige. Om askmolnet som ännu ligget tungt över Zürich planerar detsamma, återstår att se.
Avslutningen i Laax kunde inte bli bättre(borträknat från ösregn) Vi var hela företaget inbjudna på grillning. Kvällen fortsatte sedan med liveband(innomhus) och fullt party hela natten lång. Summering av sovtimmar: 2…
Det var hårt att ta farväl av alla vänner. Vi har levt väldigt tätt ihop. Träffats varje dag, lagat mat, festat, jobbat, åkt skidor, städat och allt annat som man gör tillsammans. Det blev som en stor familj tillslut. Som alltid är jag bättre på att få några få men mycket nära och tighta vänner. Det känns bättre än alla dessa ytliga kontakter som också är lätt att få här i Laax. Nu har jag lämnat alla utom en. Att imorgon ta farväl av min finska vän Hanna kommer bli väldigt svårt.
Hon kom mer på vinst och förlust i början av mars. Utan jobb och utan boende. Eftersom hon är en härlig människa, ställde vi upp och gav henne plats i vårt redan trånga personalhaus. Sedan dess har vi umgåtts nästan all ledig tid. Det farvälet blir det sista på lång tid hoppas jag. Farväl är ansträngande när man vet att det kommer dröja åtminstone ett halvt år innan vi ses i Laax igen. Ja ni läste rätt. Jag tänker återvända!
Nu börjar det bli dags att ta sig upp ut den lilla tvåsitssoffan där jag spenderat en natt av två. Nacken värker nu när jag känner efter.
Jag saknar redan mitt liv i Laax. Saknaden kommer nog växa och dendär känslan av ”jag vill tillbaka” kommer gro och växa sig fast i mitt inre. En gång Laax, alltid Laax. Det är företagets och mitt gemensamma mål!!!!
Posted 16 years, 1 month ago at 9:24. Add a comment
Om en vecka sitter jag på ett plan med riktning norr ut. Då har jag spenderat 4 månader och fem dagar i ett främmande land med ett till viss del främmande språk. Tiden har gått så otroligt fort och jag har haft så otroligt roligt.
Nu njuter jag av lediga dagar, skidåkning och sena kvällar/nätter. Jag hade min sista dag på jobbet i måndags. Det var med sorg som vi återvände med gondeln ifrån ett igenbommat och skinande rent Curnius.
Spring session är i full gång. En ny stor park är byggd allt för att återigen locka freestyle åkare att visa upp sina kunskaper i stora hopp och svåra rails och boxes. Även jag var ju tvungen att prova på lyckan i en serie (alltför) stora hopp. Det slutade med att jag stod på näsan så klart. Skidor löste ut och jag landade som alltid mitt på ansiktet. Skön känsla som bara kan upplevas när hård sammanpressad snö river mot kinden. Denna gång uppstod som tur var inte blodvite.
Eftersom gårdags kvällen blev senare än in på småtimmarna kom vi inte iväg förenns ett till berget idag.
Innan dess hade jag också hunnit ta farväl av och hjälpa mina forna arbetskompisar att ta sig till bussen med alltför mycket packning. Även det avskedet kändes tungt.
Igår visade det sig att vi festade med rysslands landslagsteam i halfpipe. De är här för att träna inför nästa OS. Att jag under allt för sen timma i mörkret vandrade hem till vår by med dessa pojkar visste jag inte förenns idag. Så kan det bli…
Skridåkningen har snarare bytts ut mot surfning. Snön är vattnigare än vatten och att glida runt på skidor i halvsmälta pister är både roligt, ansträngande och ibland alltför långsamt.
Jag har sedan förra gången serverat på ett bröllop. Den dagen stämplade jag 16.5 timmar vilket kändes morgonen efter när det återigen var dags att stida upp i tidig timma. Jag skötte mig bra och klarade till och med att servera den engelsktalande bruden rödvin utan katastrof.
Ensam barkeeper klarade jag ochså galant när alla begav sig mot baren med DJ och svenska bakom bardisken.
Tiden här börjar sakta närma sig sitt slut och vänner lämnar dagligen detta paradis. Min rumskamrat flydde fältet i måndags och sedan dess har jag också flyttat. Nu bor jag i ett annat rum med annat sällskap, allt för att slippa betala 80kr i hyra för rummet per natt. Det kommer från och med i morgon vara fest dag och natt. Morgonkvällen utlyser maskerad, dans och musik hela natten lång. Dessa kläder ska även iklädas under lördagens skidåkning. Allt för att sista njutningen ska bli extra stor.
På söndag är det avslutningsgrillning med hela företaget. Det innebär mat och dryck i många goda vänners sällskap. Det kommer förhoppningsvis bli ett mycket bra avslut på vistelsen här.
Nu är det dags att nuta av kvällen. Var och hur den kommer sluta vet man aldrig i ett levande nattliv i en by på kanten av ett berg i ett litet land i europas mitt.
Ha det bättre än bäst. Det har jag!
Posted 16 years, 1 month ago at 19:38. Add a comment