Svensk landsbygd med en grönska som väntar på att få spricka ut
Åter iklädd slitna kläder. Håret är uppsatt i en slarvig tofs bara för att få någon stil på de torra och spretande lockarna. Handskarna sitter på. Grova skor klafsar i blöt mark. Gräset är grönt och växer så det knakar. Tunna armar byggs åter med muskler, benen likaså. Det är återigen arbete på dagens alla ljusa timmar, frånsatt gryningen då sängen fortfarande håller mig stadigt i sitt grepp.
Svensk mat, nyttigare mat. Orken kommer sakta tillbaka. Men jag väntar. Solens värme har inte nått detta nordliga land. Buskar, träd och ängar samlar fortfarande på sina krafter. Explosionen kommer bli total. Naturens krafter kommer inom en snar framtid sätta miljön i arbete. Världen kommer bli grön och börja dofta blomm av alla dess slag. Våren är sen, men gud så efterlängtad.
En ovisshet och rastlöshet ligger på lur under ytan. Jag vet inte åt vilket håll jag vill gå. Vägarna är många och vägskälen lockar alla på bästa sätt. Jag slits mellan olika banor, olika världar, olika liv. Vad ska väljas, och när är det dags? Ungdommens ständiga vilsenhet gör sig alltför ofta påmind.
Återkommer med besked. Dröjer det länge tro??!!!