…och det började ordna sig
Dags att åter flytta sina tillhörigheter. Denna gång går flytten från Enrumslägenhet med egen terass till del av lägenhet utan balkong. Vem är så dum och gör ett sådant val?
Karin heter jag. Jag gör det. Väl värt att tillföra är att jag nu kommer bo inom krypavstånd både ifrån föreläsningssalar, restauranger och sist men inte minst Aachens studentfestgata. Förhoppningsvis är mina kommande sambos lika trevliga som mina föregångare i Linköping.
Jag kommer även ha internettillgång 24/7 vilket jag längtat efter som ett kallt glas vatten i en torr öken.
23 Oktober. Då bär det av. Ikväll ska vi ses och laga mat. Äntligen kommer jag kunna öva min tyska också. Inte bara umgås med engelsktalande ERASMUS studenter.
Nu har studierna dragit igång också. Det är, och kommer bli tufft. Inte alla som vet vad elasticitets-modul heter på tyska inte. Men HA, det vet jag! Man lägger nämligen bara till ett ”e” på slutet av modul. Tog ett tag att förstå vad föreläsaren pratade om… Tänk om det ändå vore så enkelt. Det är fortfarande massor byråkratiskt arbete att genomgå. Som exempel gick jag till skolans gym idag. Ska äntligen byta ut två festkvällar per vecka mot stenhård träning på gymmet. Vad säger killen i receptionen?
Det finns 2 möjligheter. Antingen går du en introduktionskurs på 30 timmar för att lära dig hur träningsmaskinerna fungerar, ELLER så visar du oss ett skriftligt certifikat från ditt gym hemma i Sverige att du har bedrivit träning på gym tidigare. Om detta sedan godkänns (krävs en stor mängd tur), så räcker det med en introduktionskurs på 3 timmar á 150kr/timme. Varför denna introduktionskurs överhuvudtaget är nödvändig kan nog inte ens en mästare i byråkrati svara på.
Hoppas inte de tänker pröva mitt förfalskade intyg från World Class så pass hårt att jag blir deporterad på 1940-tals vis.
Vad säger framtiden om livet?
Framöver ska jag: Studera, träna, sova, äta nyttigt. INTE: Festa och äta snabbmat. Tyskar älskar nämligen allt ifrån pommes till pizza och Schnitzel. Jummy jummy!