Flickan med otur!
Egentligen skulle jag vara på Arlanda nu. Sittande, väntande med 20kg packning och ett skidfodral fulltryckt med vantar, mössor, skidor, stavar och pjäxor. Så blev det inte. Dagen har istället inneburit en plågande värk i såväl öra, som hals, käke och bakhuvud. För att inte tala om febern. Nu har jag lärt mig den läxan. Överkonsumtion morgon och kväll av tops straffar sig. Nu är min rörselgång totalt igensvullen vilket innebär minimal hörsel, sveda, inflammation, oförmåga att tugga, sova, prata och luta sig framåt. Så här sitter jag. Helt handlingsförlamad på grund av en lite pinne klädd med bomull på varje ände. Det finns inte så mycket mer att göra än att ta sina örodroppar, ipren och vara sur på sig själv.
Hade det inte varit för den enorma smärtan hade jag nog inte varit uppe och sprungit i natt. Den nattturen slutade med att jag låg raklång på golvet. Bakhuvudet rakt ner i klinkergolv. Glaset som gick i tusen bitar ska vi ens tala om. Jag hade faktist ”tur” som varken fick en glasskärva i handen. Jag fick inte ens en kraftig hjärnskakning. Första gången på länge var det skönt att svimma. Smärtan försvann och jag befann mig ett lugnt mörker. Bulan i bakhuvudet påmminner mig alltförtydligt om att tillståndet inte är så nyttigt ändå!
Slut med denna självömkning.
Dags att komma igen.
Dags att återhämta sig i racer-fart
Dags att sluta använda tops.
Dags att glömma denna lucia och dess händelser.