Helgens innehåll kan summeras med orden mys, Mys och MYS. Med ljus i alla fönster kan inget annat än en inre frid infinna sig. Att jag sedan helgens första timma endast umgåtts med nära och kära, har gjort mig lycklig likt en kalv släppt på grönbete (?!)
En artistisk ådra som jag inte upptäckt tidigare uttryckte sig fredag kväll. Jag har inte alltid vetat att vi är fenor på filmproduktion! Hoppas vi har några vänner kvar efter dessa publicerningar. OjOj!
För att återkoppla till tidigare inlägg måste jag medge att snödansen fortfarande inte nått framgång. Här försöker lera fortfarande hålla kvar mig i lugna miljöer.
Posted 16 years, 6 months ago at 19:16. Add a comment
Det rycker i benen och armarna vill tillsammans med blicken höjas mot skyn för att tillkalla mänsklighetens vädergudar. Är det en illusion, eller syns det en vit glimmande kristall som så sakterliga och lekande lätt virvlar mot en grå och mörk landyta. Jag vill att snön ska falla, jag vill att pister och bar mark ska täckas. Av denna anledning försöker jag med all min kraft och kunskap bli sedd av vädrets makt. Regndansens trummande mot dammig mark har under många år dansats i världens många hörn. Snödans? Är det nästa steg? I växthuseffekten spår kan en alltför överhettad och stressad jord behöva kylas ner av dessa rogivande flingor. Stänga in folk i sina lyor och låta dem komma i stämning och samtidigt umgås medan kyla biter utanför dörren.
Mitt mål – fylla världen av snö.
Gårdagskvällen bidrog till alltför fuktiga händer och en hänsynslös koncentration ägnad en fantasivärld. En värld värd att uppleva. Jag skulle gärna vilja ha den hettan mot min hud, och senare kunna kylas av dennes motsats. Underbart som varar för alltid. En evighet.
Posted 16 years, 6 months ago at 19:03. Add a comment
I denna stund övergår natten till en ny dag i ett fjärran land. Ett land som enligt mig ligger alltför många sjömil i väster. När jag igår kväll blickade mot solnedgången i väst, blickade jag även mot en nära vän. Denna vän tog saken i egna händer och begav sig iväg en tidig morgon innan hösten hunnit ta ett isande grepp om vårt hemland. En resa där ett osäkert slutmål i en okänd kultur och ett annat språk väntade. Innan resan var hon ändå lugn och säker på sin sak. Detta gjorde mig trygg. Du verkar även idag trivas ypperligt bra och bli väl omhändertagen av din nya familj och dina nya vänner som säkert uppskattar och tycker om dig lika mycket som jag gör. En spontan sprallighet, vänskaplig ödmjukhet och ett piggt och vackert leende saknas i Sverige denna gråa höstmorgon. Veckorna innan din avfärd avslutade vi sommaren tillsammans med en sista simtur, livligt påhejade av tre lurviga följeslagare. Vågorna var stora och vinden blåste kallt. I detta skede tog sommaren ännu en gång slut, i alla fall för mig.
Dryga tre år och det känns som jag känt dig bra mycket längre. Jag hoppas innerligt att vi alltid kommer att hålla ihop. Vi skiljdes ju inte ens åt i en överfull matsal utan väntade till ett ledigt bord med plats för fem. Det är bara ett av alla sätt vi visat vår vänskap till varandra. Detta innefattar inte bara dig utan även de stjärnor som lyser så stark så deras värme känns till mitt inre.
Allt vi upplevt tillsammans sprider alltid glädje inom mig. Därför hade jag även velat uppleva denna dag i ditt sällskap, med en födelsedags frukost på sängen, eller en galen utekväll, eller en promenad i stadens utkant, eller en lång fika bläddrandes i utslitna tidningar. Tyvärr är avståndet alltför stort och jag hoppas du kan nöja dig med alla tankar och varma kramar jag sänder dig denna dag. GRATTIS KARIN, min oerhört omtyckta vän.
Du har dessutom valt att fira dagen i ett land där nittonårsdagen inte bara är ett mellanår mellan myndighet och systembolag. Du blir nu återigen myndig, fast med kanadensiska mått mätt. Ta tillvara på denna dag, njut och LEV.
Du är saknad till den dagen vi ses igen!
<3
Posted 16 years, 6 months ago at 8:00. Add a comment
Vissa skulle säkert anse att jag sedan skolans slut inte gjort annat än att gå hemma och dra. Knappast händelserikt, men dagarna har gått mycket snabbare än jag trodde de skulle göra. Det är minst sagt annorlunda att inte ha någon fast punkt i livet kallad skola. Det är annorlunda att inte dag efter dag leva ett underbart liv tillsammans med mina härliga vänner. Jag har lyckats komma igen efter tre roliga med slitande år. Det tog tid, men jag tror jag är på banan igen. Så, är det inte dags att gå vidare med något nytt? GÄRNA! Jag har självklart många planer. Alltifrån resor till nya saker att lära. Varför har jag inte tagit tag i någon av dessa planer redan nu? Hade jag inte på sisådär fem månader lyckats lära mig att beställa kulinariska rätter på japanska? Hade jag planerat min tid bättre så visst. Dock har jag faktist mycket att göra och livet flyter på i ett nästan oroväckande snabbt tempo. Framtidsplaner skjuts som alltid på framtiden, en framtid som jag hoppas komma ifatt, snart. Dags att åter inleda dagens rutiner(en timma senare än vanligt) Det är alltid mycket som behöver göras.
Lev väl.
Posted 16 years, 7 months ago at 11:13. Add a comment
Det är alltid lika härligt att sitta inne och se snö och vind vina utanför knutarna. Den här tiden på året ska man väl inte göra något annat än att sitta inne vid elden med en stor kopp te i sin hand. Som tur är, så är inte alla lika stilla-sittande som jag. Det fortfarande finns folk i rörelse. Tack till alla dessa nitiska personer.Ni har hjälpt mig, ett arbetstillstånd har anlänt. Många papper, många underskrifter och ett datum. Dagen heter 5 december. Jag kan härmed skylla allt mysiga innesittande på att jag faktist MÅSTE fylla i väldigt många papper.
Snön, du är lite välkommen ändå!
Posted 16 years, 7 months ago at 10:28. Add a comment
Jag återkommer,
när kylan runtomkring mig är bitande kall,
när ett litet torp på ladet bytts ut mot ett slitet Personalhaus,
när jag omges av rullande R och människor som inte kan uttala sj-ljudet.
när snön ligger packad likt manchester mil efter mil,
när ensamheten är som störst,
Jag återkommer när väskan är packad till bredden med nudlar, vattenkokare och andra livsnödvändigheter.
Jag återkommer med siktet inställt på LAAX
Som sagt, jag återkommer.
Posted 16 years, 7 months ago at 3:03. Add a comment
Livet är ständigt fullt av händelser. Positiva. Negativa. Oftast, eller snarare alltid, fokuserar man mest på det som är negativt. Hur många timmar har inte gått åt att filura på hur man kunde gjort detdär man är besviken på, bättre? Jag skulle kunna göra listan lång. Det senaste inträffade igår. Händelsen nämns vid namn högskoleprov. Största delen av min lediga tid används för tillfället till att grubbla över ord som Zenit, diagram över mängden snö i Sveriges län och interlektuella texter om lagstiftning eller östrogenbehandling. All lycka till de få som är nöjda med sina resultat på denna lite smått stressande lördagsunderhållning.
Det är ju TUR att det finns positiva händelser som kan överskugga högskoleprov, hästförsäljning mm. Ska försöka ta till mig allt positivt bättre. Ja menar en kväll med gott sällskap, lammfärsbiffar, irriterande tillvissdel överförfriskade herrar(skitungar) på bussar och dans med stadens indianer och oldies är väl bra mycket bättre att ha i tankarna än detta (lilla), (obetydliga) PROV!
Det räcker ju egentligen bara med att skåda bilderna här över. Har vi ens upplevt något negativt när vi är tillsammans?
Övrigt positivt – en timma extra – innebar under gårdagen mer kvalitetstid en trappa ner, trampandes på krossat glas och kletigt golv!
Insgesamt – en dag att minnas!
Posted 16 years, 7 months ago at 11:22. Add a comment