Ett tungt hej då
Vår vänkrets minskar, européer och sydamerikanare tar sitt sista steg på tysk mark.
Igår var det dags för våra två norrmän att blicka mot fjordar och vacker natur. Det var svårt. Vi har haft så roligt ihop. Skrattat, rest, solat, pluggat, festat och gråtit ihop.
Det blir ett så tydligt avslut. En ny tid måste komma. Vi hade gärna alla stannat här och njutit av vardagen, men livet går vidare och det blev så tydligt igår.
Om två veckor är det min tur att blicka norrut igen.
Jag längtar, samtidigt som jag inte vill lämna livet med de vänner jag har här.